..
Tja!
=/
Eller klumpen i halsen som gör att du inte kan andas ordentligt?
Känslan när luftrören drar ihop sej och luften viker sej vid läpparna?
Känslan av att vara helt ensam och ingen bryr sej om dej?
Eller råttorna som gnager inne i bröstet och sakta men säkert äter upp dej levande?
Vet ni hur jobbigt det är att inte räcka till och gråta sej till sömns varje natt?
Thanks for nothing.
Det känns som att jag gör precis allt för att det ska bli som det var innan, men det verkar inte gå, så jag orkar inte mer nu, jag är ingen jävla robot..
Klumpen i halsen bara växer och växer, den blir större och större, och det hjälper inte att jag kör ner fingrarna i halsen, för den kommer ju inte upp.. Hur länge ska den vara där? Egentligen så vågar jag inte äta heller, för jag känner hur det växer i munnen och klumpen i halsen är snart så stor att den skulle kunna explodera.. Jag orkar inte ha känslan av att något gnager i bröstet och äter upp mej innifrån och ut.. Fast å andra sidan så börjar man ju undra om det är någon som hade brytt sej, om jag bara hade försvunnit sådär..
Jag vet att jag borde sova, men jag vågar inte, jag vill inte, jag vill inte att du ska fladdra förbi sådär som du gör när jag försöker sova, kan du inte bara komma hem igen? Komma hem och iaf hämta mej? För jag tror inte du anar hur jobbigt jag verkligen tycker att det är..
/Twiggy </3
- Jag behöver veta att du omedvetet håller mej vid liv när jag inte längre får ren luft att andas.. R.I.P Daniella Rydell <3Jag är så jävla skitförbannad..
Jag är så jävla skitförbannad på ditt jävla dubbelliv,
jag är så jävla skitförbannad på att allt ska komma sammtidigt,
jag är så jävla skitförbannad på att människor inte kan läsa något utan att hetsa upp sej,
jag är så jävla skitförbannad på att det snöar,
och jag är så jävla skitförbannad på att vakna med den där klumpen i halsen och att ångesten hela tiden ska smyga sej på en när man mår som bäst..
Det var över ett år sen nu, jag har inte varit glad på riktigt på över ett år, jag kommer ihåg den känslan, jag njöt av varje andetag jag tog för jag visste inte om luften skulle vika sej vid mina läppar, jag kommer ihåg att jag gick och tog mej själv på bröstkorgen utan att känna råttorna, jag satt och smekte mina armar utan att känns några maskar, jag var så glad, jag trodde att jag hade blivit hel igen, men icke..
Självklart inte, det har jag insett nu, jag kommer aldrig bli som jag var innan, innan jag började må dåligt, innan jag började göra saker som jag vet att jag kommer att ångra, jag kommer aldrig bli riktigt hel igen.. Aldrig någonsin..
Och jag är så jävla skitförbannad på det..
Men om man ser det hela i en helhet..
Så mår jag egentligen skitdåligt men jag är skitduktig på att låssas må skitbra..
Och jag vet inte om det är bra eller dåligt, bra tror jag, men jag vet inte..
Fast egentligen så skulle jag aldrig ha släppt in dej, jag skulle aldrig ha gjort det, jag skulle ha väntat, för nu är du en utav dom få som vet mina mörkaste hemligheter, och jag hatar mej själv, enbart för att jag är så jävla misslyckad och inte ens kan ta mitt liv på rätt sätt.. Men varför? Till vilken nytta? Om det inte är meningen att jag ska må bra, varför ska jag då behöva leva och må skit? Det är så jävla jobbigt och jag hatar det. Men mest av allt hatar jag att allt känns så jävla konstigt nu, ingenting känns bra och jag är så jävla skitförbannad, jag orkar inte mer.. Heido
Och jag är så jävla skitförbannad över att jag inte kan färga mitt jävla löshår! För jag är så jävla cptrött på att ha kort hår.. Mm..
/Miss Twiggy
Aavisst
Aa..
Och jag är allmänt förbannad, enbart för att ja.. Jag tänker inte gå in på det helt enkelt.
Men nu ska jag iaf sova..
Mycket att göra imorrn, jag SKA greja det liksom :)
Puss :*
/Miss Twiggy
Vad hände med " I will be right here with you"
Igår var ett rent helvete, jag mådde inte bra någonstans och jag sov nästan igenom hela dagen.. Vet inte hur jag klarade det men det gick minsann, det är jag ändå lite tacksam över.
Nått som jag tycker är kul är att jag inte kan ha mina stay ups längre, dom liksom har blivit förstora, jag tror att dom som gör dom har gjort dom några storlekar större, eller så är det jag som har blivit för smal xD Men om det nu skulle vara så att det är jag som har blivit för smal så tycker jag att dom borde tillverka stay ups i size 0.. Tänk så bra det hade varit.. :D
Men nu ska jag inte lura er, och få er att tro att jag mår bra, för det gör jag verkligen inte.
Jag mår inte bra någonstans, jag har nog inte mått bra på 4 månader, jag vet iaf att jag inte har skrattat på riktigt på 4 månader, jag har inte lett, jag har inte varit glad, jag har inte orkat. Men jag antar att jag är sån, jag vågar inte visa hur jag egentligen mår.. När jag känner att det blir förmycket så håller jag mej gärna undan, helst inne på rummet, och gråter ut mina ögon, klistrar på ett falskt leende och låssas som att allt är bra, för man måste ju vara glad..
Vad hände med det du en gång lovade mej?
Jag behöver dej nu, jag behöver dej så jävla mycket..
Sleep time now..
Night~
/Miss Twiggy
Fuck you, goodbye..
Långt därinne sitter orden och gnager, dom gnager mej i bröstet och jag kan inte förklara hur ont det gör utan att allt kommer att låta helt sjukt och jag kommer verka sinnessjuk, det är så jobbigt att jag snart inte orkar mycket mera, utan jag vill veta, jag vill få ordning på hela mitt liv och jag vill må bättre..
Jag skulle aldrig låtit dej komma in så mycket som jag har gjort, jag skulle ha avvaktat ett tag ist för att släppt in dej direkt, du vet mer om mej än någon annan och jag hatar mej själv för det, men jag tror inte att du inser, eller jag vet att du inte inser, för ingen annan gör det, jag får helt enkelt sluta vara så duktig på att spela och låssas som att allt är hur bra som helst. Om du/ni bara visste hur det egentligen var, om ni bara visste vad jag ligger och intalar mej själv innan jag somnar, innan jag går upp på morgonen, eller hur mycket jag verkligen hatar att vara ensam.
Hur tror du jag känner när jag inte vet vart du är?
Hur misslyckad jag känner mej..
Hur fel allt känns, hur fel det känns just nu..
Jag vet inte, men jag vill veta..
Tänk om du bara visste vad jag är kapabel till att göra, hur mycket tror du att jag skulle kunna skada mej själv? Både fysikt och psykiskt, vissa nätter är det så frästande att gå in i samma rutiner som innan, men jag ska inte, jag har slutat.. Tror jag, det känns som det.. Men jag vet att en dag kommer jag falla tillbaka, jag kommer komma så långt ner som möjligt och sen så kommer jag inte veta hur jag ska ta mej upp, utan jag kommer ligga där nere i flera månader och vara lika vilsen och bortsprungen som jag alltid blir där nere.. Jag känner redan nu att jag kommer falla mer och mer, jag menar om hela jag faller i bitar hur ska jag då kunna bli hel igen? Det går så snabbt, jag blir snurrig, jag mår inte bra och ingenting känns som det egentligen ska.. Jag vill inte fly, jag orkar inte, jag vet inte riktigt om jag vågar heller.. Men det är jobbigt nu. Jag fattar heller inte varför jag egenltigen skriver ner detta.. Antagligen för att det gnager så i bröstet? "Råttorna kommer ni inte förstå, inte heller maskarna under huden på mej.." Det var så det stog i det för 4 månader sen.. Men endå, det är fortfarande så.. Ni kommer aldrig att fatta..Det är knappt så jag gör det, men jag vet att det snart är så igen.. Vissa dagar känner jag hur det kryper under skinnet på mej, det är sånna gånger som man bara vill dra bort skinnet på armarna, eller när man känner att något äter upp en innifrån.. Det är sånna dagar som man bara vill dra bort bröstkorgen.. Men jag vet att det inte går, och jag vet att det verkar som att jag är nått jävla freak..
Men jag vet även att det bara finns en människa som tar bort allt dåligt innan det ens kommer och gör det bra..
Men det känns som att denna människa vill att jag ska försvinna helt, låt det då bli så, håll inte kvar mej om du inte vill veta av mej..
Låt mej då gå, och göra det enda rätta..
Sätta stopp för mina andetag..
Så jag antar att jag låter det komma och det blir som det blir, mycket mer kan jag inte göra..
Men så är det nog, när man saknar någon så sjukt mycket.
Jag vet inte..
Jag ska testa sova eller något nu..
Fuck you, goodbye..
/Miss Twiggy
