misstwiggy

Måste skaffa nytt löshår från www.rapunzelofsweden.se fast denna gången ska jag gå från clip-on till vanlig hårträns (som man kan sy fast så slipper jag sätta i och ta av hela tiden)

Natten tills idag var jobbig.
Gick ut med hunden vid 01.oo till 01.3o, ganska slö takt med tanke på att vi båda var trötta, och för att det var massa skumma typer överallt.
Men när jag kom hem med hunden och mitt ultrablonda hår - nästan platinablonda hår, så är det igång igen.
Ångesten kommer smygandes - märkte inte den förens jag låg där, med huvudet nertryckt i kudden.
Ana börjar hålla på, inte som vanligt, utan lite mer lugnare. (Kan vara för att jag hade varit ute och rört på fettet i 55 min igår, ja alltså sammanlagt) *stolt*
Men hon höll ändå på..
*Dina lår är feta.
*Din feta mage hänger över din kjol/dina byxor.
*Dina fetto armar blir bara större och större.
- Märker du inte det själv?!

Och sen fick ångesten greppet igen..
Tanke; - Hur kan jag leva med mej själv?
När allt jag gör bara blir fel?
När jag bara äter hela tiden (fast jag inte får för henne)?
Vågen visar bara högre tal hela tiden, och jag vågar snart inte ställa mej på en våg längre.

*Jag har aldrig hatat mat, tro inte det, jag hatar bara vad maten gör med mej*


 <- det är det maten gör med mej..
Inte konstigt att man har ÄS, när man känner sej som en heffaklump HELA tiden..!
Men misstolka inget, jag kämpar varje dag, med att komma ifrån detta..
Någon som har några förslag?

Sitter och väntar på att lillasyster ska komma hem från jobbet, så vi kan dra till stranden, som jag redan nu känner att jag inte riktigt vill..
Alla kommer kolla konstigt på mej och undra vad ett fetto gör där..

Men det jag ville komma fram till var att natten var jobbig, dagen kommer med att vara jobbig.
Nu - göra annat..

Tja!
/Miss T
Jag var livrädd inatt, när jag insåg att jag hade en såndär mal (nattfjäril) på rummet, så jag rusade in i gästrummet och sov där ist:)