misstwiggy

If you want it so bad, it's worth it all..

Jag trodde på dej..

Jag vet inte vad jag ska göra, eller hur jag ska göra, för att du ska förstå.
Förr visste jag inte hur jag skulle bete mej i ditt sällskap, förens jag slappnade av, och var mej själv.
Jag trodde inte att jag skulle komma över den saken, förens jag träffade dej, och du hjälpte mej, på ett sätt som ingen annan har gjort.
Jag kommer aldrig att förstå hur du lyckades heller.
Men jag vet att jag är så jävla glad över det.

Och nu kommer dendär känslan igen, när jag inte riktigt vet något.
När jag inte fattar varken ut eller in..
Den där känslan, när jag inte vet hur jag ska bete mej eller hur jag ska ta detta.
Och jag hatar det.
Mer än något annat.
Det är sant.
Och jag hatar att det blev såhär, för det var verkligen inte det jag ville.

Men jag vill bara att du ska veta, att jag verkligen trodde på dej, med hela mitt hjärta trodde jag på dej.
Och du har aldrig varit något andrahandsval för mej, aldrig någonsin.

Jag tänker inte nämna några namn i detta inlägget, utan känner du dej träffad..
Så har du en anledning till det med. ¨

Tja!
/Miss T