Jag orkar inte mer!
Fan va alla ska vara känsliga nuförtiden, vafan är det för fel på människorna egentligen?!
Egentligen så orkar jag inte mer nu, kolla förbi mitt leende så kanske du också inser att jag inte är så jävla glad som du tror att jag är, kanske har jag en jävligt bra anledning till att låssas som att världen är den mest underbara platsen en människa kan vara på.
Ni kanske tror att det är så jag tänker..? Jag har ingen aning för jag vet inte hur era brains fungerar.
Ni kanske inte ens vet hur mycket jag vill hoppa ner fån den dära jävla bron och komma till Danni, ni kanske inte ens har en jävla aning om hur mycket jag verkligen saknar henne, ni kanske inte ens orkar bry er att fråga mej om hur jag egentligen mår.. Ni kanske inte tål att höra sanningen..?
Ni kanske tror att tiden läker alla sår, ni kanske inte vet att den inte alls gör det, ni kanske inte ens vet att med tiden så öppnas bara fler sår och livet blir bara svårare och svårare för mej.
Ni kanske inte ens vet att jag skär mej för att känna att jag verkligen lever, att jag gör det för att känna så att jag vet att jag befinner mej i verkligheten, eller för att jag gör det för att få dendär känslan, den där trygga känslan om att jag faktiskt andas.
Jag kanske inte ens orkar mer.
Jag kanske tycker att det är sjukt jobbigt att andas, jag kanske tycker det är så sjukt jobbigt att inte längre kunna få ren luft att andas.
Jag kanske inte ens vet när luften kommer vika sej vid mina läppar, den kanske försvinner imorrn, imorrn kanske jag mår rent åt helvete och inte alls känner för någonting mera.
Så kom inte och påstå att ni känner mej, för det gör ni fan inte..
Ingen känner mej, den enda människan som visste så mycket om mej, den människan finns inte i livet mera.
Den känslan är helt omöjlig och jag känner att jag orkar inte mycket längre.
DU var en utav anledningarna till att jag faktiskt stannar kvar i livet, men jag vet inte om det kommer vara så mycket mera. Jag vet ingenting, och förlåt alla som jag har lovat, men jag känner redan nu att jag kommer inte klara det mera, jag kommer inte klara av att leva mera, jag klarar inte det, min livslust har liksom försvunnit och jag tycker att allt är skitjobbigt och ingenting kommer någonsin att bli bra igen.
Så förlåt, men jag känner att jag inte kan hålla löftet jag engång gav er..
Förlåt mej lillasyster, men jag kan inte lova dej att jag kommer ligga i rummet en dag.. Förlåt mej så jävla mycket, men jag orkar inte mer nu..
Tja!
/Miss T
My life sucks without you Danni <3
Egentligen så orkar jag inte mer nu, kolla förbi mitt leende så kanske du också inser att jag inte är så jävla glad som du tror att jag är, kanske har jag en jävligt bra anledning till att låssas som att världen är den mest underbara platsen en människa kan vara på.
Ni kanske tror att det är så jag tänker..? Jag har ingen aning för jag vet inte hur era brains fungerar.
Ni kanske inte ens vet hur mycket jag vill hoppa ner fån den dära jävla bron och komma till Danni, ni kanske inte ens har en jävla aning om hur mycket jag verkligen saknar henne, ni kanske inte ens orkar bry er att fråga mej om hur jag egentligen mår.. Ni kanske inte tål att höra sanningen..?
Ni kanske tror att tiden läker alla sår, ni kanske inte vet att den inte alls gör det, ni kanske inte ens vet att med tiden så öppnas bara fler sår och livet blir bara svårare och svårare för mej.
Ni kanske inte ens vet att jag skär mej för att känna att jag verkligen lever, att jag gör det för att känna så att jag vet att jag befinner mej i verkligheten, eller för att jag gör det för att få dendär känslan, den där trygga känslan om att jag faktiskt andas.
Jag kanske inte ens orkar mer.
Jag kanske tycker att det är sjukt jobbigt att andas, jag kanske tycker det är så sjukt jobbigt att inte längre kunna få ren luft att andas.
Jag kanske inte ens vet när luften kommer vika sej vid mina läppar, den kanske försvinner imorrn, imorrn kanske jag mår rent åt helvete och inte alls känner för någonting mera.
Så kom inte och påstå att ni känner mej, för det gör ni fan inte..
Ingen känner mej, den enda människan som visste så mycket om mej, den människan finns inte i livet mera.
Den känslan är helt omöjlig och jag känner att jag orkar inte mycket längre.
DU var en utav anledningarna till att jag faktiskt stannar kvar i livet, men jag vet inte om det kommer vara så mycket mera. Jag vet ingenting, och förlåt alla som jag har lovat, men jag känner redan nu att jag kommer inte klara det mera, jag kommer inte klara av att leva mera, jag klarar inte det, min livslust har liksom försvunnit och jag tycker att allt är skitjobbigt och ingenting kommer någonsin att bli bra igen.
Så förlåt, men jag känner att jag inte kan hålla löftet jag engång gav er..
Förlåt mej lillasyster, men jag kan inte lova dej att jag kommer ligga i rummet en dag.. Förlåt mej så jävla mycket, men jag orkar inte mer nu..
Tja!
/Miss T
My life sucks without you Danni <3
Kommentarer
Postat av: Eviiiiz
jag beklagar verkligen sorgen. så jävla hemskt :(
Jag tycker att du borde prata med någon om just detta. Jobbigt att bearbeta själv! kram
Trackback
