=/

Har ni någonsin haft den känslan i magen, när det känns som att du blir misshandlad från insidan och ut?
Eller klumpen i halsen som gör att du inte kan andas ordentligt?
Känslan när luftrören drar ihop sej och luften viker sej vid läpparna?
Känslan av att vara helt ensam och ingen bryr sej om dej?
Eller råttorna som gnager inne i bröstet och sakta men säkert äter upp dej levande?
Vet ni hur jobbigt det är att inte räcka till och gråta sej till sömns varje natt?

Thanks for nothing.

Det känns som att jag gör precis allt för att det ska bli som det var innan, men det verkar inte gå, så jag orkar inte mer nu, jag är ingen jävla robot..
Klumpen i halsen bara växer och växer, den blir större och större, och det hjälper inte att jag kör ner fingrarna i halsen, för den kommer ju inte upp.. Hur länge ska den vara där? Egentligen så vågar jag inte äta heller, för jag känner hur det växer i munnen och klumpen i halsen är snart så stor att den skulle kunna explodera.. Jag orkar inte ha känslan av att något gnager i bröstet och äter upp mej innifrån och ut.. Fast å andra sidan så börjar man ju undra om det är någon som hade brytt sej, om jag bara hade försvunnit sådär..

Jag vet att jag borde sova, men jag vågar inte, jag vill inte, jag vill inte att du ska fladdra förbi sådär som du gör när jag försöker sova, kan du inte bara komma hem igen? Komma hem och iaf hämta mej? För jag tror inte du anar hur jobbigt jag verkligen tycker att det är..

/Twiggy </3
 - Jag behöver veta att du omedvetet håller mej vid liv när jag inte längre får ren luft att andas.. R.I.P Daniella Rydell <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0