And like a ghost, I'll be gone.
För det första..
Så känner jag mej så jävla misslyckad, för jag känner på mej att jag har gått upp i vikt, och det är INTE OKEJ, inte om man kämpar för att gå ner i vikt liksom^^,
Jag är 1.61 cm kort
Jag väger 47 kg (sist jag vägde mej, för typ 1 månad sen. Jag väger säkert mer nu)
Jag ska gå ner till 43 kg, sen är jag nöjd
Jag äter en gång om dagen, jätte lite
Jag behöver nya byxor, mindre storlek, JC's 24;a är förstora
Jag har ett BMI på 18.1 och borde gå upp i vikt?! Det tycker dom jävla nissarna på sjukhuset iaf. (Allt under 18.5 klassas som undervikt)
För det andra..
Det var som att få ett slag i ryggen,
En kniv rätt in i hjärtat,
Jag kände verkligen hur luften vek sen vid mina läppar,
Jag kände hur jag försökte andas,
Jag kände hur mina ögon fylldes med vatten,
Jag kände hur mina kinder blev blötare och blötare,
Jag kände hur jag började skaka,
Jag kände hur allt försvann,
Jag kände hur maskarna började krypa under huden på mej,
Jag kände hur jag blev uppäten inifrån,
Jag kände lukten av blod,
Jag kände lukten av en cigg,
Jag kände lukten av bränd hud (ja ni läste rätt, och jag syftar på den lukten som kommer när man bränner sej med en cigg, med vilje)
Jag kände allt.
Det kändes som att mitt liv (som jag hade när jag mådde som värst) gick i repris.
Jag kände hur gärna jag ville sätta rakbladet mot handleden och trycka till.
Men jag tänkte på dej, på min mamma, min pappa, mina syskon, min hund.
Jag tänkte på hur dålig jag hade varit, om jag hade fallit tillbaka igen, med tanke på att jag har lovat min lillasyster att jag inte ska falla tillbaka, och jag har lovat henne att jag inte ska lämna henne.
Jag vill att Åsi ska bli frisk så vi kan börja gå ut och gå igen, jag har blivit dålig på det, jag får börja gå ut och gå själv istället.
Iaf tills hon ha blivit frisk.
Efter att jag har ätit, så kommer jag känna mej lite duktig iaf.
Nu ska jag inte tråka ut er mera, för detta inlägget blev jätte långt.
Det var bra, då vägde jag 45 kg.
Tja
/Miss T
Så känner jag mej så jävla misslyckad, för jag känner på mej att jag har gått upp i vikt, och det är INTE OKEJ, inte om man kämpar för att gå ner i vikt liksom^^,
Jag är 1.61 cm kort
Jag väger 47 kg (sist jag vägde mej, för typ 1 månad sen. Jag väger säkert mer nu)
Jag ska gå ner till 43 kg, sen är jag nöjd
Jag äter en gång om dagen, jätte lite
Jag behöver nya byxor, mindre storlek, JC's 24;a är förstora
Jag har ett BMI på 18.1 och borde gå upp i vikt?! Det tycker dom jävla nissarna på sjukhuset iaf. (Allt under 18.5 klassas som undervikt)
För det andra..
Det var som att få ett slag i ryggen,
En kniv rätt in i hjärtat,
Jag kände verkligen hur luften vek sen vid mina läppar,
Jag kände hur jag försökte andas,
Jag kände hur mina ögon fylldes med vatten,
Jag kände hur mina kinder blev blötare och blötare,
Jag kände hur jag började skaka,
Jag kände hur allt försvann,
Jag kände hur maskarna började krypa under huden på mej,
Jag kände hur jag blev uppäten inifrån,
Jag kände lukten av blod,
Jag kände lukten av en cigg,
Jag kände lukten av bränd hud (ja ni läste rätt, och jag syftar på den lukten som kommer när man bränner sej med en cigg, med vilje)
Jag kände allt.
Det kändes som att mitt liv (som jag hade när jag mådde som värst) gick i repris.
Jag kände hur gärna jag ville sätta rakbladet mot handleden och trycka till.
Men jag tänkte på dej, på min mamma, min pappa, mina syskon, min hund.
Jag tänkte på hur dålig jag hade varit, om jag hade fallit tillbaka igen, med tanke på att jag har lovat min lillasyster att jag inte ska falla tillbaka, och jag har lovat henne att jag inte ska lämna henne.
Jag vill att Åsi ska bli frisk så vi kan börja gå ut och gå igen, jag har blivit dålig på det, jag får börja gå ut och gå själv istället.
Iaf tills hon ha blivit frisk.
Efter att jag har ätit, så kommer jag känna mej lite duktig iaf.
Nu ska jag inte tråka ut er mera, för detta inlägget blev jätte långt.
Det var bra, då vägde jag 45 kg.Tja
/Miss T
Kommentarer
Trackback
