Dagens^^
Dagens intag; Ingenting.
Dagens senare intag; Vatten, och lite mat, dom kommer tvinga mej
Dagens måste göra; Duscha
Dagens "jag ska"; Träffa Åsi
Dagens måste veta; Hur mycket jag har gått upp i vikt, och hur mycket jag måste gå ner för att nå min drömvikt.
Dagens humör; Ledsen
Dagens varför; *personligt*
Nej jag har varken Bulemi eller Anorexia.
Grejen är bara den att jag är så jävla rädd att gå upp i vikt, jag är rädd att jag kommer se ut som tjockisarna gör i USA.
Jag väger mej gärna, men jag undviker det helst, för jag är rädd för siffrorna som kommer stå på den jävla vågen.
Vi säger att vågen visar 48 kg om jag ställer mej på den nu, då kommer jag få sån jävla ångest och panik så jag kommer sitta hukad öved toastolen i timmar, just för att få upp det som jag egentligen inte har att få upp, för man kan inte spy på tom mage.
Nu tänker ni säkert
"Assa, du är fan sjuk i huvudet, du borde skaffa hjälp"
haha, Ja det kanske jag borde, men eftersom att jag HATAR att prata med okända människor, så jag låter helst bli, jag kan gärna lösa mina problem på egen hand, för det har jag alltid fått göra innan.
Men jag kommer ihåg när lillasyster inte mådde bra, när hon var så jävla ledsen och satt och grät och hade fått panikångest. Då kommer alla upp till henne, sitter med henne tills hon är lugn och antagligen säger hur mycket ni älskar henne.
Då är min fråga till er; Vart fanns ni när jag fick panikångest? Vart fanns ni när "demonerna" skrek att jag var värdelös, vart fanns ni när rösten i huvudet sa åt mej att skära mej? När jag fick reda på att världen hade varit så mycket bättre utan mej? Vart fanns ni då?
Vart finns ni nu?
Nu när jag går ut varje helg, just för att glömma bort verkligheten ett tag?
Vart finns ni när jag saknar Danni som mest?
När jag sitter och försöker komma på ett snabbt och minst blodigt sätt att ta livet av mej, vart finns ni då?
Vart finns ni när jag ligger och gråter samtidigt som jag skriver detta?
Vart finns ni när jag bara behöver ha en kram?
Vart finns ni när jag behöver höra orden " Jag älskar dej Sarah"
Vart finns ni när ni märker att jag inte fungerar som jag egentligen borde.
Vart fanns ni när min glitterängel har lämnat mej?
Vart var ni när det tog slut mellan mej och Padde?
Vart finns ni nu?
Ni har ALDRIG funnits där för mej, varför tror ni att jag har blivit så bra på att dölja hur jag egentligen mår?
Varför tror ni att jag är så bra på att ljuga, när ni frågar hur jag mår. (vilket händer en gång om året)
Nu ska jag kissa, sen ska jag nog gå ner och vara lite social mot dom där nere..?
Mamma, Pappa, Lillasyster, Storasyster, Åsa (min moster), Bengt och Amanda.
Men jag vet vad jag kommer mötas av när jag kommer ner..
Dom: Hej Sarah, har du vaknat nu?
Jag: Hej...... Nej assa, jag har varit vaken länge.
Dom: Okej då.....;)
Jag: Mmmm.
Tja!
/Miss T
Dagens senare intag; Vatten, och lite mat, dom kommer tvinga mej
Dagens måste göra; Duscha
Dagens "jag ska"; Träffa Åsi
Dagens måste veta; Hur mycket jag har gått upp i vikt, och hur mycket jag måste gå ner för att nå min drömvikt.
Dagens humör; Ledsen
Dagens varför; *personligt*
Nej jag har varken Bulemi eller Anorexia.
Grejen är bara den att jag är så jävla rädd att gå upp i vikt, jag är rädd att jag kommer se ut som tjockisarna gör i USA.
Jag väger mej gärna, men jag undviker det helst, för jag är rädd för siffrorna som kommer stå på den jävla vågen.
Vi säger att vågen visar 48 kg om jag ställer mej på den nu, då kommer jag få sån jävla ångest och panik så jag kommer sitta hukad öved toastolen i timmar, just för att få upp det som jag egentligen inte har att få upp, för man kan inte spy på tom mage.
Nu tänker ni säkert
"Assa, du är fan sjuk i huvudet, du borde skaffa hjälp"
haha, Ja det kanske jag borde, men eftersom att jag HATAR att prata med okända människor, så jag låter helst bli, jag kan gärna lösa mina problem på egen hand, för det har jag alltid fått göra innan.
Men jag kommer ihåg när lillasyster inte mådde bra, när hon var så jävla ledsen och satt och grät och hade fått panikångest. Då kommer alla upp till henne, sitter med henne tills hon är lugn och antagligen säger hur mycket ni älskar henne.
Då är min fråga till er; Vart fanns ni när jag fick panikångest? Vart fanns ni när "demonerna" skrek att jag var värdelös, vart fanns ni när rösten i huvudet sa åt mej att skära mej? När jag fick reda på att världen hade varit så mycket bättre utan mej? Vart fanns ni då?
Vart finns ni nu?
Nu när jag går ut varje helg, just för att glömma bort verkligheten ett tag?
Vart finns ni när jag saknar Danni som mest?
När jag sitter och försöker komma på ett snabbt och minst blodigt sätt att ta livet av mej, vart finns ni då?
Vart finns ni när jag ligger och gråter samtidigt som jag skriver detta?
Vart finns ni när jag bara behöver ha en kram?
Vart finns ni när jag behöver höra orden " Jag älskar dej Sarah"
Vart finns ni när ni märker att jag inte fungerar som jag egentligen borde.
Vart fanns ni när min glitterängel har lämnat mej?
Vart var ni när det tog slut mellan mej och Padde?
Vart finns ni nu?
Ni har ALDRIG funnits där för mej, varför tror ni att jag har blivit så bra på att dölja hur jag egentligen mår?
Varför tror ni att jag är så bra på att ljuga, när ni frågar hur jag mår. (vilket händer en gång om året)
Nu ska jag kissa, sen ska jag nog gå ner och vara lite social mot dom där nere..?
Mamma, Pappa, Lillasyster, Storasyster, Åsa (min moster), Bengt och Amanda.
Men jag vet vad jag kommer mötas av när jag kommer ner..
Dom: Hej Sarah, har du vaknat nu?
Jag: Hej...... Nej assa, jag har varit vaken länge.
Dom: Okej då.....;)
Jag: Mmmm.
Tja!
/Miss T
Kommentarer
Trackback
