Försöka duger iaf & sanningen kommer fram lite smått..
Till dej som tror att du kommer att lyckas förstöra det Putti och jag har!
FÖRSÖKA DUGER IAF!
När ska du fatta, att du ALDRIG kommer att lyckas?
Det vi har är speciellt, och du kommer ALDRIG kunna förstöra det :)
Över till annat..
Stack hem till Putti runt halva fyra i eftermiddags, han låg fortfarande och sov så jag väckte honom, sen när han hade gått upp så gick jag och la mej, vi är så jääääävla sociala ibland assa:P
Vaknade runt halv sju? när Marcus kom hit, så började jag laga mat (ja ni läste rätt, jag gjorde mat:P), och till min stora förvåning så gick det faktiskt att äta :P
Sitter här, och känner just nu att jag inte har några problem med att behålla maten, med tanke på att jag spydde innan så är det inga problem nu, men det kommer la lite senare eller något, det märker vi, och alla med lite hjärna vet hur det kommer att sluta då med ju..
Som alltid liksom.
Men men, det är inget jag kan göra något åt, det är ju faktiskt så min kropp fungerar nu mera..
Fick en liten komentar innan, vet inte hur jag ska tolka den dock, det var en tjej, som ville vara anonym, som ville veta hur allt dethär började, jag kan förklara hur det började men jag kommer inte skriva ner allt.
För vissa saker är lite för privata och inte ens dom i min familj vet om det.
Det är först nu som dom har fattat att jag faktiskt lider av ÄS.
Men ah..
Lite kortfattat då..
För ungefär 1 år och 5 månader sen, försökte jag ta livet av mej för absolut sista gången.
Det gick inte som planerat, min kompis dog (vi skulle dö tillsammans) men jag överlevde, det var nog först efter att jag hade insett att hon hade försvunnit som jag verkligen började svälta mej själv, och röka igen.
Sen har det fortsatt så, jag har märkt att om jag dricker massa isvatten och röker så försvinner hungerkänslan liksom.
Jag har alltid tyckt att jag har varit lite små tjock, men när jag i själva verket alltid har varit smalast i min umgängeskrets.
När jag blev utskriven från sjukhuset så satt jag i rullstol med tanke på mina skador, det blev inte så mycket rörelser då och jag ville inte äta alls ett tag, och med tanke på att jag satt i rullstol så försvann alla mina muskler det var därför jag blev så smal..
Men somsagt, jag var tvungen, jag kommer ihåg vilket jävla självförtroeende jag hade när jag vägde 43 kg.
Det är därför jag vill väga det igen, för jag mådde som bäst då.
Jag är och har varit en size 0 i snart 1år och 6 månader, och jag trivs utmärkt med det, sen om vissa kollar lite snett på mej och tycker att jag borde gå upp i vikt, tja, det är ju inget jag kan hjälpa..
Jag har precis upptäckt att jag kan spy i duschen utan att det hörs, och utan att någon märker det när jag är klar, ja när jag har duschat klart assa.
För ett tag sen började jag även att räkna hur mycket kalorier jag stoppade i mej, och det var först då jag insåg, att såhär kan jag inte hålla på..
Men det har bara fortsatt och det är inget jag vill, jag vill verkligen bli frisk och komma ur denna skiten, men det känns värdelöst att försöka.
JAG PRECIS SOM MÅNGA ANDRA TJEJER OCH KILLAR MED ÄS VILL INTE VARA EN DÅLIG FÖREBILD FÖR NÅGON. ANLEDNINGEN TILL ATT JAG SKRIVER NER DETTA ÄR FÖR ATT JAG VILL ATT ANDRA SKA VETA HUR JOBBIGT DET VERKLIGEN ÄR.
Jag lovar att jag kommer svara på alla frågor jag kan, och vill ni vara anonyma så är det en självklarhet att ni ska få vara det med.
Men nu ska jag nog kolla lite på TV och vänta på att Padde ska bli klar.
Men jag skriver kanske mer senare eller så..
Tja!
/Miss T
Jag älskar min bäbis, och han hjälper mej att inse att jag måste bli frisk om jag ska klara av att hålla honom och orka gå ut med honom. Han är bäst, även om han inte fattar det, så har han hjälpt mej sen han var valp<3
Jag älskar dej Zacko <3
FÖRSÖKA DUGER IAF!
När ska du fatta, att du ALDRIG kommer att lyckas?
Det vi har är speciellt, och du kommer ALDRIG kunna förstöra det :)
Över till annat..
Stack hem till Putti runt halva fyra i eftermiddags, han låg fortfarande och sov så jag väckte honom, sen när han hade gått upp så gick jag och la mej, vi är så jääääävla sociala ibland assa:P
Vaknade runt halv sju? när Marcus kom hit, så började jag laga mat (ja ni läste rätt, jag gjorde mat:P), och till min stora förvåning så gick det faktiskt att äta :P
Sitter här, och känner just nu att jag inte har några problem med att behålla maten, med tanke på att jag spydde innan så är det inga problem nu, men det kommer la lite senare eller något, det märker vi, och alla med lite hjärna vet hur det kommer att sluta då med ju..
Som alltid liksom.
Men men, det är inget jag kan göra något åt, det är ju faktiskt så min kropp fungerar nu mera..
Fick en liten komentar innan, vet inte hur jag ska tolka den dock, det var en tjej, som ville vara anonym, som ville veta hur allt dethär började, jag kan förklara hur det började men jag kommer inte skriva ner allt.
För vissa saker är lite för privata och inte ens dom i min familj vet om det.
Det är först nu som dom har fattat att jag faktiskt lider av ÄS.
Men ah..
Lite kortfattat då..
För ungefär 1 år och 5 månader sen, försökte jag ta livet av mej för absolut sista gången.
Det gick inte som planerat, min kompis dog (vi skulle dö tillsammans) men jag överlevde, det var nog först efter att jag hade insett att hon hade försvunnit som jag verkligen började svälta mej själv, och röka igen.
Sen har det fortsatt så, jag har märkt att om jag dricker massa isvatten och röker så försvinner hungerkänslan liksom.
Jag har alltid tyckt att jag har varit lite små tjock, men när jag i själva verket alltid har varit smalast i min umgängeskrets.
När jag blev utskriven från sjukhuset så satt jag i rullstol med tanke på mina skador, det blev inte så mycket rörelser då och jag ville inte äta alls ett tag, och med tanke på att jag satt i rullstol så försvann alla mina muskler det var därför jag blev så smal..
Men somsagt, jag var tvungen, jag kommer ihåg vilket jävla självförtroeende jag hade när jag vägde 43 kg.
Det är därför jag vill väga det igen, för jag mådde som bäst då.
Jag är och har varit en size 0 i snart 1år och 6 månader, och jag trivs utmärkt med det, sen om vissa kollar lite snett på mej och tycker att jag borde gå upp i vikt, tja, det är ju inget jag kan hjälpa..
Jag har precis upptäckt att jag kan spy i duschen utan att det hörs, och utan att någon märker det när jag är klar, ja när jag har duschat klart assa.
För ett tag sen började jag även att räkna hur mycket kalorier jag stoppade i mej, och det var först då jag insåg, att såhär kan jag inte hålla på..
Men det har bara fortsatt och det är inget jag vill, jag vill verkligen bli frisk och komma ur denna skiten, men det känns värdelöst att försöka.
JAG PRECIS SOM MÅNGA ANDRA TJEJER OCH KILLAR MED ÄS VILL INTE VARA EN DÅLIG FÖREBILD FÖR NÅGON. ANLEDNINGEN TILL ATT JAG SKRIVER NER DETTA ÄR FÖR ATT JAG VILL ATT ANDRA SKA VETA HUR JOBBIGT DET VERKLIGEN ÄR.
Jag lovar att jag kommer svara på alla frågor jag kan, och vill ni vara anonyma så är det en självklarhet att ni ska få vara det med.
Men nu ska jag nog kolla lite på TV och vänta på att Padde ska bli klar.
Men jag skriver kanske mer senare eller så..
Tja!
/Miss T
Jag älskar min bäbis, och han hjälper mej att inse att jag måste bli frisk om jag ska klara av att hålla honom och orka gå ut med honom. Han är bäst, även om han inte fattar det, så har han hjälpt mej sen han var valp<3Jag älskar dej Zacko <3
Kommentarer
Trackback
