Det var la bara det..

Förlåt för att jag inte vart så bra, för att jag inte sa det som det var.
Det kanske tar en evighet, innan jag förstår min ensamhet (fast egentligen är jag verkligen inte ensam).
Men jag lovar att alltid finnas där, fastän det blivit som det är, för ingen förstår så bra som du, det kan jag lova här och nu.

Men nu ska jag hooka sängen, för jag känner hur det verkligen värker i hela kroppen ju mer jag är vaken och ju mer jag rör mej.

Vi hörs imorrn, I think.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0