I will fly to the moon and back, if you'll be my baby..
Om vissa saker bara vore så enkelt..
Håll käften, håll käften, HÅLL KÄFTEN!
Jag vill bara skrika, så det förhoppningsvis blir tyst lite senare.
Kan du inte bara hålla käften och låta mej vara?
Jag lät dej vinna, men nu måste du fan inse att du måste hålla käften med!
Jag får fan migrän snart, håll bara käften i en fucking dag?
Det borde fan räcka?
Ja, jag vet att jag är äcklig och motbjudande med tanke på att jag käkade LITE innan, men vafan, jag var tvungen, men jag ångrar mej, för jag fick ännu mer kramp i magen senare.
Och det är jobbigt, men det som är jobbigast är fan att vakna med kramp i magen, och veta att jag inte kan äta.
Men wtf ska jag göra?
Jag vet att jag borde låta bli och låta dej vara, just för att det hade nog blivit bäst så.
Allt är helt underbart och att det faktiskt inte är krig i min skalle ibland, men jag kommer inte kunna säga det till dej, utan att det kommer låta helt sjukt, och jag vill inte skrämma iväg dej heller.
Fast och andra sidan så hade det inte skadat om jag hade gått upp lite i vikt (men jag vill inte bli en tjockis), visserligen har jag alltid haft svårt att gå upp i vikt, har inte kunnat, men denna gången är det extra svårt, och det var så mycket lättare innan, när ingen egentligen brydde sej om hur jag mådde eller varför jag inte käkade..
Allt var så mycket lättare då, nackdelen med att gå ner i vikt (när man redan är "smal") är att folk börjar öppna sina stora käftar, och att man får ta deras jävla snack som en spark i röven.
Det är sjukt, jag vet.
Men sen är det vissa som hamnar i detta och andra inte.
Men folk fattar ju inte det.
Jag menar, ni hade inte gjort så stor grej om en tjockis hade fått ÄS, då hade ni inte brytt er så mycket, men när en smal tjej får det, så blir det ett jävla liv.
Och det är det jag inte kommer förstå.
Aldrig någonsin, hur kan det vara så egentligen?
Ska man behöva bli fet, få ÄS, gå ner i vikt utan att det ska bli ett jävla liv utav det hela eller vafan är det frågan om egentligen?
Ni kommer inte heller förstå, att vi med ÄS, ser oss som tjocka, vi måste gå ner i vikt för att "passa" in så att säga, det är ju inte precis som att vi gör detta för att vi har för mycket fritid och tycker att det är kul.
Men det kommer ni heller aldrig att förstå.
Så låt oss bara vara, eller iaf mej, jag kommer inse en dag, att jag inte kan låta mitt liv se ut såhär, jag vet det redan, men jag är inte tillräckligt stark för att ta mej ur det, inte ännu, men jag kämpar varje dag.
Det gör jag verkligen,
Så håll käften och kom inte och klaga på mej, jag mår bara ännu sämre då.
Och då kommer jag aldrig att klara detta, håller ni på och säger att jag måste gå upp i vikt och bli tjock (normal viktig för er, tjock för mej), ja då stressar ni mej, det är som att ni inte fattar, att jag måste ta tag i detta SJÄLV!!!
Hmpf..
Anyhow, jag ska typ sova nu.
Känner att jag hade behövt det, ska ju faktiskt försöka gå upp i tid imorrn och bleka mitt hår IGEN! ;D
Tja!
/Miss T
Håll käften, håll käften, HÅLL KÄFTEN!
Jag vill bara skrika, så det förhoppningsvis blir tyst lite senare.
Kan du inte bara hålla käften och låta mej vara?
Jag lät dej vinna, men nu måste du fan inse att du måste hålla käften med!
Jag får fan migrän snart, håll bara käften i en fucking dag?
Det borde fan räcka?
Ja, jag vet att jag är äcklig och motbjudande med tanke på att jag käkade LITE innan, men vafan, jag var tvungen, men jag ångrar mej, för jag fick ännu mer kramp i magen senare.
Och det är jobbigt, men det som är jobbigast är fan att vakna med kramp i magen, och veta att jag inte kan äta.
Men wtf ska jag göra?
Jag vet att jag borde låta bli och låta dej vara, just för att det hade nog blivit bäst så.
Allt är helt underbart och att det faktiskt inte är krig i min skalle ibland, men jag kommer inte kunna säga det till dej, utan att det kommer låta helt sjukt, och jag vill inte skrämma iväg dej heller.
Fast och andra sidan så hade det inte skadat om jag hade gått upp lite i vikt (men jag vill inte bli en tjockis), visserligen har jag alltid haft svårt att gå upp i vikt, har inte kunnat, men denna gången är det extra svårt, och det var så mycket lättare innan, när ingen egentligen brydde sej om hur jag mådde eller varför jag inte käkade..
Allt var så mycket lättare då, nackdelen med att gå ner i vikt (när man redan är "smal") är att folk börjar öppna sina stora käftar, och att man får ta deras jävla snack som en spark i röven.
Det är sjukt, jag vet.
Men sen är det vissa som hamnar i detta och andra inte.
Men folk fattar ju inte det.
Jag menar, ni hade inte gjort så stor grej om en tjockis hade fått ÄS, då hade ni inte brytt er så mycket, men när en smal tjej får det, så blir det ett jävla liv.
Och det är det jag inte kommer förstå.
Aldrig någonsin, hur kan det vara så egentligen?
Ska man behöva bli fet, få ÄS, gå ner i vikt utan att det ska bli ett jävla liv utav det hela eller vafan är det frågan om egentligen?
Ni kommer inte heller förstå, att vi med ÄS, ser oss som tjocka, vi måste gå ner i vikt för att "passa" in så att säga, det är ju inte precis som att vi gör detta för att vi har för mycket fritid och tycker att det är kul.
Men det kommer ni heller aldrig att förstå.
Så låt oss bara vara, eller iaf mej, jag kommer inse en dag, att jag inte kan låta mitt liv se ut såhär, jag vet det redan, men jag är inte tillräckligt stark för att ta mej ur det, inte ännu, men jag kämpar varje dag.
Det gör jag verkligen,
Så håll käften och kom inte och klaga på mej, jag mår bara ännu sämre då.
Och då kommer jag aldrig att klara detta, håller ni på och säger att jag måste gå upp i vikt och bli tjock (normal viktig för er, tjock för mej), ja då stressar ni mej, det är som att ni inte fattar, att jag måste ta tag i detta SJÄLV!!!
Hmpf..
Anyhow, jag ska typ sova nu.
Känner att jag hade behövt det, ska ju faktiskt försöka gå upp i tid imorrn och bleka mitt hår IGEN! ;D
Tja!
/Miss T
Kommentarer
Trackback
