Jag är rädd, så jävla rädd.
Vissa saker skrämmer mej mer än andra.
Som detta t.ex;
*När jag ska skriva ett inlägg, men inte kommer på någon passande rubrik, eller rubrik över huvudtaget - Lösningen blir oftast att jag inte skriver alls.
*När jag känner att jag vill skriva, vet vad jag ska skriva, men internet fungerar inte som det ska - Jag tror att jag har gjort något som har förstört uppkopplingen med internet.
*Mat, ja ni läste rätt.. Jag är rädd för mat. - Lösningen blir den att jag intalar mej själv att jag inte får äta, jag kan inte äta och jag vågar inte äta, sen kommer Ana, och säger att jag blir fet av mat, så jag låter bli att äta helt enkelt.
*Att folk inte inser hur mycket jag verkligen uppskattar dom och behöver dom, hur mycket jag verkligen älskar dom - Jag blir lite fjantig och sprallig, nervös och skakig, eftersom att jag inte vet hur jag ska kunna visa dom det.
*Att Danni inte kommer komma tillbaka hem, att jag aldrig mer kommer får hålla om henne, eller förklara för henne, hur mycket jag älskar henne, att hon var som en syster för mej och den enda som förståd mej även om jag satt helt tyst. - Jag blir fylld av ångest och får panik, jag kan sitta och lipa i flera timmar, sen drömma om henne i flera dagar.
* Att något så sjukt som Ana, har flyttat in i min kropp - jag inte vill bli av med henne, fast på ett sätt vill jag ha kvar henne.
*Att jag har börjat spy i vasken innan jag går och lägger mej - så jag kan sova utan att få en ångestfylld natt.
*Småkryp, jag bara hatar dom.. Finns ingen förklaring till varför, dom är bara äckliga och jag får panik när jag ser ett.
*Att vara helt ensam - Och med det menar jag att vara ensam hemma.
*Att vänta på någon - För det känns som att den man väntar på aldrig kommer.
*Att sluta röka - Rädslan för att inte ha ciggen som tröst när jag behöver det som mest.
Och bara så ni alla vet, detta står inte i ordning, det hade blivit för jobbigt att skriva det i ordning bara.
Men det är delvis detta som skrämmer mej så fruktansvärt mycket.
Men ska ta mina 25 mg nu, sen ska jag se om jag kan sova.
Skriver mer imorrn kanske.
Tja!
/Miss T
Tänk va bra det hade varit, om jag hade haft en till av mej, som såg precis likadan ut.
Så lätt livet hade varit då.:)
Som detta t.ex;
*När jag ska skriva ett inlägg, men inte kommer på någon passande rubrik, eller rubrik över huvudtaget - Lösningen blir oftast att jag inte skriver alls.
*När jag känner att jag vill skriva, vet vad jag ska skriva, men internet fungerar inte som det ska - Jag tror att jag har gjort något som har förstört uppkopplingen med internet.
*Mat, ja ni läste rätt.. Jag är rädd för mat. - Lösningen blir den att jag intalar mej själv att jag inte får äta, jag kan inte äta och jag vågar inte äta, sen kommer Ana, och säger att jag blir fet av mat, så jag låter bli att äta helt enkelt.
*Att folk inte inser hur mycket jag verkligen uppskattar dom och behöver dom, hur mycket jag verkligen älskar dom - Jag blir lite fjantig och sprallig, nervös och skakig, eftersom att jag inte vet hur jag ska kunna visa dom det.
*Att Danni inte kommer komma tillbaka hem, att jag aldrig mer kommer får hålla om henne, eller förklara för henne, hur mycket jag älskar henne, att hon var som en syster för mej och den enda som förståd mej även om jag satt helt tyst. - Jag blir fylld av ångest och får panik, jag kan sitta och lipa i flera timmar, sen drömma om henne i flera dagar.
* Att något så sjukt som Ana, har flyttat in i min kropp - jag inte vill bli av med henne, fast på ett sätt vill jag ha kvar henne.
*Att jag har börjat spy i vasken innan jag går och lägger mej - så jag kan sova utan att få en ångestfylld natt.
*Småkryp, jag bara hatar dom.. Finns ingen förklaring till varför, dom är bara äckliga och jag får panik när jag ser ett.
*Att vara helt ensam - Och med det menar jag att vara ensam hemma.
*Att vänta på någon - För det känns som att den man väntar på aldrig kommer.
*Att sluta röka - Rädslan för att inte ha ciggen som tröst när jag behöver det som mest.
Och bara så ni alla vet, detta står inte i ordning, det hade blivit för jobbigt att skriva det i ordning bara.
Men det är delvis detta som skrämmer mej så fruktansvärt mycket.
Men ska ta mina 25 mg nu, sen ska jag se om jag kan sova.
Skriver mer imorrn kanske.
Tja!
/Miss T
Tänk va bra det hade varit, om jag hade haft en till av mej, som såg precis likadan ut. Så lätt livet hade varit då.:)
Kommentarer
Trackback
