Jag hatar dej, men det jag hatar mest av allt är att jag saknar dej.
Det slog mej inatt, när jag borstade tänderna.
Hur bra jag hade haft det, om du fortfarande hade funnits i mitt liv, om du hade funnits där för mej.
Jag behövde ingen annan när jag hade dej, våra hjärtan slog tillsammans, vi var inte två, vi var en.
Förstår du inte?
Att jag precis som många andra, behöver dej?
Daniella Rydell..
Jag HATAR dej!
Bokstavligt talat..
JAG HATAR DEJ!
Enbart för att du lämnade mej här, helt ensam, med så många saker som VI skulle göra tillsammans.
Med så många frågor.
Med frågan, varför jag inte kan skicka ett sms till dej, varför det inte går att ringa till dej, varför din mobil är avstängd.
Med drömmarna jag har om dej, när vi är glada på riktigt.
Varje gång jag får ett sms så hoppar mitt hjärta till, det liksom tar ett extra hopp, för jag tror att det är du.
Varje gång det ringer i mobilen så hamnar jag fortfarande i extas, för jag tror att det är du som ringer.
Men det är det aldrig, nej inte längre:(
Jag hade så gärna behövt dej här hos mej just nu, vissa gånger mer än andra.
Idag är en sån dag.
Kan du inte bara sluta upp med detta jävla tramset, och faktiskt komma tillbaka till oss?
För så länge du är borta, så kommer jag fortsätta straffa mej själv, även om det leder till min död.
Ana kommer inte hålla käften förens jag ligger där, halvt genomskinlig och med sonden som min överlevare.
Men vi behöver dej, och du måste komma hem, väcka mej från denna jävla drömmen, så jag iaf kan få hålla om dej, en sista gång?
Så jag faktiskt kan få säga hur mycket jag behöver dej, hur mycket jag faktiskt älskar dej, och hur mycket du betydde för mej?
Du var som en syster för mej, det är du fortfarande.
Jag behöver dej.
Jag kommer aldrig lämna dej, du finns i mina tankar hela tiden, och när jag väl förstår hur det ligger till, så känner jag hur det hugger till i hjärtat och att jag får svårt att andas.
Daniella Jenny Rydell..
Kom hem igen..?
Snälla?
Jag älskar dej, har alltid gjort, och kommer alltid att göra det med<3
Vi behöver dej här hos oss nu.
Mer än någonsin.
Baby D.
I miss you like crazy, thats all..
Jag är inte rädd för att dö, inte längre, för jag vet att jag kommer dö, för eller senare..
Vissa hoppas att det blir senare.
Jag vet, att jag dör när jag dör.
Och nej, det är inte så att jag kommer försöka ta livet av mej, inte igen, jag har vuxit förbi det nu.
Jag försöker ta dagen som den kommer, och jag vet att en dag, så tar mitt liv en rejäl vändning och jag kommer inte tänka på detta lika mycket som nu.
Men det kommer ta den tiden det tar, och det vet jag.
Men jag vet även att en dag, kommer jag vara så stark, att jag ser förbi det som har hänt.
Ingen idé att jag förklarar egentligen, för ni kommer aldrig att förstå vad det är jag menar med det.
Men skit i det.
Ska typ dra nu.
Skriver mer senare kanske ;)
Tja!
/Miss T
Bästaste syster och bästaste vän, det skulle ALLTID vara vi..
Kommer du inte ihåg det?<3
Hur bra jag hade haft det, om du fortfarande hade funnits i mitt liv, om du hade funnits där för mej.
Jag behövde ingen annan när jag hade dej, våra hjärtan slog tillsammans, vi var inte två, vi var en.
Förstår du inte?
Att jag precis som många andra, behöver dej?
Daniella Rydell..
Jag HATAR dej!
Bokstavligt talat..
JAG HATAR DEJ!
Enbart för att du lämnade mej här, helt ensam, med så många saker som VI skulle göra tillsammans.
Med så många frågor.
Med frågan, varför jag inte kan skicka ett sms till dej, varför det inte går att ringa till dej, varför din mobil är avstängd.
Med drömmarna jag har om dej, när vi är glada på riktigt.
Varje gång jag får ett sms så hoppar mitt hjärta till, det liksom tar ett extra hopp, för jag tror att det är du.
Varje gång det ringer i mobilen så hamnar jag fortfarande i extas, för jag tror att det är du som ringer.
Men det är det aldrig, nej inte längre:(
Jag hade så gärna behövt dej här hos mej just nu, vissa gånger mer än andra.
Idag är en sån dag.
Kan du inte bara sluta upp med detta jävla tramset, och faktiskt komma tillbaka till oss?
För så länge du är borta, så kommer jag fortsätta straffa mej själv, även om det leder till min död.
Ana kommer inte hålla käften förens jag ligger där, halvt genomskinlig och med sonden som min överlevare.
Men vi behöver dej, och du måste komma hem, väcka mej från denna jävla drömmen, så jag iaf kan få hålla om dej, en sista gång?
Så jag faktiskt kan få säga hur mycket jag behöver dej, hur mycket jag faktiskt älskar dej, och hur mycket du betydde för mej?
Du var som en syster för mej, det är du fortfarande.
Jag behöver dej.
Jag kommer aldrig lämna dej, du finns i mina tankar hela tiden, och när jag väl förstår hur det ligger till, så känner jag hur det hugger till i hjärtat och att jag får svårt att andas.
Daniella Jenny Rydell..
Kom hem igen..?
Snälla?
Jag älskar dej, har alltid gjort, och kommer alltid att göra det med<3
Vi behöver dej här hos oss nu.
Mer än någonsin.
Baby D.
I miss you like crazy, thats all..
Jag är inte rädd för att dö, inte längre, för jag vet att jag kommer dö, för eller senare..
Vissa hoppas att det blir senare.
Jag vet, att jag dör när jag dör.
Och nej, det är inte så att jag kommer försöka ta livet av mej, inte igen, jag har vuxit förbi det nu.
Jag försöker ta dagen som den kommer, och jag vet att en dag, så tar mitt liv en rejäl vändning och jag kommer inte tänka på detta lika mycket som nu.
Men det kommer ta den tiden det tar, och det vet jag.
Men jag vet även att en dag, kommer jag vara så stark, att jag ser förbi det som har hänt.
Ingen idé att jag förklarar egentligen, för ni kommer aldrig att förstå vad det är jag menar med det.
Men skit i det.
Ska typ dra nu.
Skriver mer senare kanske ;)
Tja!
/Miss T
Bästaste syster och bästaste vän, det skulle ALLTID vara vi.. Kommer du inte ihåg det?<3
Kommentarer
Trackback
