misstwiggy

När ingenting hjälper, så tar jag den lilla tabletten, med 25 mg, för att dämpa ångesten och för att förhoppningsvis kunna sova innan den äter upp mej totalt.

Dom ända som förstår, är dom med samma problem, och tro mej, det finns många.
Alla säger att läkare förstår och bla bla bla, men det ända dom vill är att skriva ut massa skit tabletter som gör att man inte existerar i verkligheten längre.
Äh.
Jag borde fan sova nu..
Ska nog fan göra det med, ta fram min gröna elefant som jag har fått från morfar, när jag föddes.
Den påminner om honom, och när jag saknar honom som mest så hjälper den.
Jag skämms inte, för det är det ända minnet jag har från honom, och ett halsband (som jag har på mej varje dag) ett armband med, men det är trasigt, precis som mitt hjärta, för jag saknar honom som fan.
Helvete, nu lipar jag med, och jag vill inte visa mamma det.
Jag skämms..
För att jag lipar över en sån sak.
Nej, helvete!
Skärpning nu.
Ingen kommer förstå..

Mamma; förlåt mej för att jag inte är som du vill att jag ska vara.
Pappa; förlåt mej för att jag har ÄS och inte alls är som du vill att jag ska vara.
Cicci; förlåt för att jag är en gnällig lillasyster som gnäller om ALLT hela tiden.
Caroline; förlåt om jag älskar dej förmycket, och för att jag kommer skydda dej tills den dagen jag dör.
Tja!

/Miss T