misstwiggy

If you want it so bad, it's worth it all..

Jag är vidrig.

Jag som var så duktig innan och bara hade ätit ett paket nudlar och 4 pepparkakor på jobbet.
Sen kom jag hem och käkade ris+jordnötssås och sen choklad, pringles och sourcreamchips som jag doppade i dipp.
Fyfan så jävla vidrig jag är!
Jag blir äcklad utav mej själv, jag behöver inte detta, jag behöver inte denna jävla ångesten eller att Ana är på besök, jag behöver inte detta.
 
Jag klarar mej, men jag orkar inte stå emot nu, för jag vet att jag är vidrig.
Så jävla vidrig, jag hade ett mål - och det var att bli fri, att slippa detta, jag har gått upp i vikt, det vet jag.
Men nu har mitt mål vänt - nu ska jag gå ner igen, jag ska sluta vara så vidrig, det är äckligt.
Fettet på magen blir bara mer och mer, jag kan snart dra det över huvudet.
Det är äckligt.
Jag är äcklig, förlåt.
Jag är äckligast i världen, jag vet.
Förlåt mej.





FAN SKÄRP DEJ!

---

Update: Jag undrar vad jag gör uppe, jag sitter här och kan knappt hålla ögonen öppna.
När jag blinkar så svider det och river på ögonlocken.
Jag vet inte riktigt varför jag ska envisas med mej själv egentligen, så jävla onödigt^^

Men nåja.

Nu ska jag dra ut på en cigg, så jag inte sitter och äter upp allt inne i huset! (Är ju på god väg redan nu.)
Varför är det ingen som säger till mej, att jag är vidrig?
MEN SKÄRPNING SARAH!

NU: CIGG!!!!