misstwiggy

Jag satt här, och helt plötsligt kom det som en fet lavett, att du inte kommer komma hem igen.
Denna månaden har varit sjukt jobbig och jag har varit lite off mot alla, men jag har mina anledningar, den starkaste är att jag saknar dej så sjukt mycket, att jag inte vet vad jag ska göra.
Jag umgås med folk, för att jag tror att jag inte ska tänka på dej, men det gör jag, alltid, jag blir galen..
Jag satt och log en liten stund precis, och kom på mej själv, och tänkte "vafan håller jag på med?" jag sitter och tänker på hur kul vi hade tillsammans, men sen kände jag hur hela jag fylldes med tårar, men valde att inte släppa ut dom, jag vet att det kommer komma sen, för jag saknar dej, jag saknar dej så sjukt mycket, jag tror inte ens att du förstår det. 

Vi var så nära varandra, men jag såg inte hur dåligt du mådde, jag kunde bara inte inse det, jag tror det var för att jag vet att vi var glada på riktigt när vi var tillsammans, du var liksom hela min värld Daniella Rydell, du var mitt allt.
Du betydde lika mycket som mina syskon gör, jag hade kunnat dö för dej.
Det är sanningen.
Jag saknar dej, och jag känner bara för att sätta mej i ett hörn och bara ruttna, jag går runt här hemma, och väntar på ditt samtal eller dina sms.
Varje gång det knackar på dörren så tror jag att det är du, att det är du som har kommit hem igen :D
Men det är det aldrig, och jag får ont i magen när jag tänker på att du faktiskt inte alls finns mera hos oss..
Jag saknar dej, jag tror att jag saknar dej mer än vad någon annan i hela universum gör.
Det gör så ont i kroppen varje dag, jag orkar inte ha det såhär länge.
Jag vet inte hur det kommer gå på jobbet, jag vet inte alls hur det kommer gå på jobbet, jag kommer få koppla bort dej där i några timmar, men jag vet att det inte kommer gå.
Du var verkligen den jag älskade mest i hela världen, du var så underbar, du var bäst.
Jag saknar dej bestfriend.

Tja!
/Miss T
- Det gör ont i mitt hjärta.. -