Mitt liv efter sjukhuset.

Har fått många förfrågningar (via fb?!) om varför jag låg på sjukhuset och hur mitt liv efter ser ut.
Såhär ligger det till..;

Jag och bestfriend frontalkrockade (heter det så?) med en lastbil, den 27 november 2008.
Bestfriend dog.
Jag hamnade på sjukhus - låg där i 3 veckor.
Med ett ex antal skador.
*Bäckenet brutet.
*Brutet nyckelben.
*Alla revbenen på vänster sida brutna, varav ett stack ut genom huden, så nu har jag ett äckligt ärr där.
*Nackfrakturer - Gick runt med sån krage :P
*Fett ärr på ryggen - av ett "skrubbsår".
*Ett sår under vänster öga - nu ett knappt synligt ärr.
* Tre flisor från tre olika tänder är borta, knappt synliga på två utav tänderna iaf.
*Ena njuren? "punkterad" - den fungerar, men inte som den ska.
Tja, det var nog dom skadorna jag fick?
Kommer inte ihåg xD

Efter att jag hade legat där i 3 veckor så ansåg dom mej frisk nog för att åka hem.
Jag fick sitta i rullstol eftersom att jag inte fick anstränga mitt bäcken så mycket -Whats up with that liksom?!

Men idag klarar jag av att göra precis samma skit som ni (kanske ska tillägga att jag inte sitter i rullstol längre) ;D
Even though I miss Bestfriend everyday.
Jag klarar att festa i 2 dagar i rad, men min kropp säger ifrån!
Den klarar inte av att ta mer skit.
Jag "misshandlar" min kropp varje dag.
Jag har lärt mej att stänga av dendär känslan, Hungerkänslan.
You hear me?..
Anyhow - Jag har börjat straffa mej själv, eftersom att jag anser att det är mitt fel att Bestfriend dog och inte jag.
Jag har börjat plåga min kropp..
BESTFRIEND är BORTA!!!!!! - Thats why, om ni inte fattade det innan..
Jag kommer straffa mej själv, tills den dagen då Bestfriend kommer tillbaka, eller tills den dagen då jag kommer träffa henne igen.
Skaffat?(eller så kan man inte heller säga, för jag har inte valt detta) mej själv genom en ÄS (bulimisk form av anorexi) vilket innebär att ena dagen svälter jag mej (försöker undvika det, och faktiskt äta ibland), och andra dagen hetsäter jag (inte lika ofta nu, men det händer, oftast på kvällen, när alla sover.)
Det är så jag kontrollerar mej själv, numera.
Jag vet att jag har underbara vänner som kommer stanna där hos mej - Forever.
Jag har återuppfått kontaken med Bestfriend sen 5 år tillbaka <3
Jag har träffat Bestfriend från Norge<3
Jag har fått nya underbara vänner<3
Jag har återupptagit kontakten med en väääääääääääääääääääldigit gammal kärlek? - "Whats up with that" tänker ni säkert nu^^
Men ah.. I loved him once, han är underbar helt enkelt <3
Livet har sina ups and downs (det har ni säkert fattat i min blogg)
Men i vilket fall, jag kämpar verkligen VARJE dag, och varje dag är ett steg framåt, inte bakåt.
Jag hoppas med hela mitt hjärta, att en dag är jag fri, att jag har blivit bättre.
Kanske helt frisk?

Men jag vet även att jag aldrig kommer kunna släppa Bestfriend helt.
För jag behöver henne - även om hon liksom är......Död..
Så är hon på ett sätt levande för mej!
Bestfriend, jag kan inte släppa dej, för jag behöver känna din närhet ibland.
I miss you, I really do.

Tja!
/Miss T
- I try, even though it's hard -

Bestfriend<3
I will always love
you
Första gången jag träffade bestfriend, vi klickade direkt.<3

Detta var den bästa dagen i hela mitt liv med dej bestfriend. Tattobåten, och när vi träffade sötnosen Julia.
Du anar inte, hur mycket jag saknar dej Bestfriend!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0